Möt våra coacher


Först ut är Leo Heemskerk. Det är inte ofta Leo saknas på en Club Running Sweden träning. Leo är också administrativt ansvarig för våra coacher och ser till att det finns coacher på plats och att de vet vad som gäller för dagens pass.
Här får Leo berätta lite mer som sig själv.

”Innan jag flyttade från Nederländerna till Sverige var jag cyklist (såklart!)

Då frågade min svärfar om jag skulle hänga med på Midnattsloppet och tyckte de kunde vara kul

Det gick jättebra och då blev det en övergång från cykel till löpning (och triathlon).
Dock dröjde det några år innan jag vågade mig på längre distanser.
Allt om allt så har jag hållit på med löpning i över 20 år.

För några år sedan kom intresset att utbilda mig till löpcoach och det enormt inspirerade att förmedla min kunskap samt att springa med träffa trevliga löpare.
Min styrka är att hålla en jämn fart på långpass; 5:00/km-gruppen oftast.
På Tough Tuesdays brukar du kunna hitta mig i gruppen som springer ca 4:00/km”

Leo Hemskerk



Näst ut är Eva-Lena Eirefelt, likt Leo går det inte ofta ett CRS pass där Eva-Lena inte är med. Till vår stora lycka har Eva-Lena nu även blivit coach i föreningen. Här får Eva-Lena berätta lite mer om sig själv.

Jag har sprungit mer eller mindre sen jag var 18 år. Jag springer för att det är något av det roligaste jag vet och för att klara av livets olika utmaningar. Att springa är helt enkelt en stor del av mitt liv. År 2010 sprang jag min först mara som var i Stockholm och sedan dess har jag sprungit den varje år. År 2013 sprang jag även maran i Berlin och 2014 sprang jag i Nice. Att kombinera löpningen med att resa kan jag varmt rekommendera. Några lopp ute på Lidingö har det också blivit, mitt första där var 1996 och då 15 km men sen 2010 är det 30 km som gäller. Däremellan hinner jag även med några halvmaror och millopp men minst lika roligt är all träning som helst ska ske i grupp tillsammans med andra löpare!

Jag gick Urban Tribes löpcoachutbildning i september 2014. Att jag tog steget och blev coach är något jag är väldigt glad över. Jag trodde inte att löpning kunde bli roligare än vad det redan var men det kunde det!
Det är fantastiskt att få flytta fokus till andra när jag springer och dela med mig av de erfarenheter jag har av löpning. Jag brukar leda gruppen som springer långpasset på lördagarna i 6,30 fart.”

 

Fbg stadslopp

 

 

 

En annan kändis på CRS träningarna är Mats Emilsson. Mats är förutom coachansvarig i styrelsen för CRS också vår hus-naprapat.Här får den långa och glada coachen berätta lite mera om sig själv!

‘Hej jag heter Mats Emilson och har coachat i CRS sedan 2013. Jag har nog alltid hållit på med någon typ av idrott, men det är först de senaste åren i CRS som löpningen har blivit ett ”gift” för mig!

En av mina stora passioner är att springa i skogen. Så det har blivit en del traillopp de senaste åren, allt från upp och ner i Hammarbybacken till AXA i fjällen. En annan passion och inspiration är att få träna och coacha tillsammans med er i CRS.

Jag brukar Coacha i 4.30-5.30 grupperna, men det är inte farten som är intressant utan att vi har det skoj ihop och det har vi! 

Jag jobbar som naprapat på dagarna – så har ni frågor och funderingar om någon krämpa eller åkomma så fråga på…”

(Kika gärna under rabatter för information om hur du kan få tag på Mats och boka tid för behandling)

 

Mats600


 

 

 

P-O Karlsson har tagit rollen som hovfotograf under passen så här långt, han är en glädjespridare som sällan missar ett pass!

”Hej P-O Karlsson heter jag för er som inte träffat mig, jag har varit med i Running Sweden sedan 2010 och jag har coachat sedan 2012. Som grabb spelade jag mest fotboll och bandy (jag kommer från bandymetropolen Ronneby i Blekinge) :-). Löpning började jag med när jag gjorde min första klassiker 2005. 3h 43 min på Lidingö jag har aldrig sprungit så länge i ett streck sedan dess. Löpning började först bli  roligt när jag kom i kontakt med Running Sweden och började springa i grupp och det blev ännu lite roligare när jag fick börja coacha andra löpare , det är något av det bästa jag vet, när man på nära håll får vara med om människor som når sina mål och drömgränser. Jag brukar leda fartgrupperna som håller runt 5 min/km. Jag springer helst terräng och gärna kuperad sådan. Tävlat har jag gjort lite grann 3:30 Stockholm Marathon, 1:35 halvmaran 2:36 Lidingö och 42 på milen, men tider är bara en måttstock, det finns så många andra anledningar till att träna löpning, framförallt att ha väldigt roligt tillsammans. När jag inte tränar så förtjänar jag mitt levebröd på att brassa käk till regeringstjänstemän och kvinnor på Rosenbad för tillfället. Run Happy.”

po

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

Torkel Skogman är coachen som dyker upp så ofta han kan när han inte är ute och far. Vår Ultraexpert av rang!

”Under min uppväxt var jag aktiv inom en rad idrotter där löpning var en naturlig del även om jag aldrig inriktade mig på löpning specifikt.

Efter ett par inaktiva år under universitetsperioden och början av mitt arbetsliv – med ökat midjeomfång som resultat – började jag cykla. Då jag i stort sett alltid vetat att uthållighet är min främsta egenskap (inom idrott) föll det sig naturligt att cykla relativt långt. Då och då kompletterade jag med en löptur, men det var ingen organiserad löpträning på något sätt. Under våren 2008 anmälde jag mig till Helsingfors maraton då jag jobbade där och tänkte att det kunde vara kul att springa det. Sprang lite mer direkt efter anmälan men sedan var det cykling för hela slanten i några månader då jag dels var över till USA och cyklade i en dryg månad vilket sedan följdes upp av Sverigetempot (Riksgränsen till Malmö) i början av augusti. Efter att ha cyklat de 210 milen insåg jag att Helsingfors maraton var helgen efter. Det var ingen optimal uppladdning inför loppet…

Förberedelserna var inte de bästa, men konditionsmässigt visste jag att det inte skulle vara några problem (tack vare cyklingen). Problemet var ju bara att jag hade väldigt lite löpning innan och därmed dåliga ”löpmuskler”. I typiskt ”första tävlingen-manér” startade jag alldeles för fort – jag insåg i alla fall det, men ”det känns ju så lätt…” så jag fortsatte glatt i det tempot. Det gick bra i cirka 26 kilometer – sedan förvandlades mina ben på ett mystiskt sätt till två stockar.

Därifrån var det knappt löpning längre – jag inriktade mig på att ta mig till nästa dryckesstation och sedan nästa och så vidare. Till slut kunde jag svänga in på Olympiastadion och gick i mål på en tid strax under 3 timmar och 35 minuter.

Efter att ha spenderat några dagar stapplandes omkring började mitt selektiva minne – en oerhört viktig egenskap för att vilja springa eller cykla långt – arbeta och skapa en helt annan bild än den jag hade vid målgång. Så när jag cirka två veckor senare såg en notis om något som hette Sörmlands Ultra Marathon och var 50 km på Sörmlandsleden lät det som en alldeles utmärkt idé. Loppet skulle gå i början av oktober så jag satte igång med att springa igen. Loppet var riktigt fint men jag fick problem med min vänstra ljumske, som hade fått sig en rejäl omgång under Helsingfors maraton, och gick delar av vad som då tycktes vara en oändlig asfaltssträcka. I skogen gick det bättre att springa och jag lyckades ta mig i mål till slut på en tid några minuter under 5 timmar.

Och med det var en ultrakarriär inledd…

Sedan dess har det blivit otaliga ultralopp i diverse miljöer – skog, berg, asfalt, bana – och någon gång ibland glömmer jag att jag inte springer fort och gör ett försök på något kortare lopp. Jag föredrar dock skog och fjäll som löpmiljö och har på sistone upptäckt hur kul det är när man får kombinera löpning (helst i obanad terräng) med navigation.

Jag har sprungit med Running Sweden i flera år både som deltagare och som coach. De senaste åren har det blivit lite mer sällan tyvärr då jag för tillfället bor mestadels i Bryssel, men så fort jag är i Stockholm (ca en vecka per månad) dyker jag upp på de pass som ges. Oftast leder jag då fartgrupper som ligger någonstans mellan 3:45-5:00 min/km beroende på vilken typ av pass det är.

Min bästa stund som coach är när jag kan hjälpa någon bryta ”barriärer”, det må vara att ta ut sig på intervaller mer än någonsin förut eller springa längre än någonsin förut eller något liknande. Oavsett så är det fantastiskt att se och ta del av den stolthet och tro på sig själv den individen utstrålar då. Det är också fantastiskt roligt att se den utveckling gruppmedlemmarna har av kontinuerlig träning. Väl mött på nästa träning!”

torkel


 

 

 

Mia Edvardsson är också ett känt ansikte för den som varit nere på en träning. Mia coachar inte bara på löppassen utan man kan också träffa henne på styrkepass så som Runners Strength. Är man i behov av en ordentlig massage kan man boka tid hos Mia på Access Rehab eller om man är intresserad av att fördjupa sig i löpteknik kan man boka pass med Mia genom Urban Tribes hemsida. Det man kanske inte vet om Mia är att hon har en 5:e plats i bagaget, 5.e plats i Vasaloppet!!!

Mia jobbar till vardags på Access Rehab som massör men hon har även har en treårig hälsopedagogutbildning från GIH, som också innebär att att hon är personlig tränare. Därtill har hon läst idrottspsykologi och träningslära.

Jag springer för att jag fallit helt för löpningen. Det är en frihetskänsla, det är en härlig känsla av att orka springa hur långt som helst, och det är utmanande och positivt att genomföra intensiva intervallpass. Jag springer också för att utveckla min löpning, och för att jag är jag när jag springer.”

 

Mia-Edvardsson-660x880

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   Patrik ”Gylle” Larsson är killen som alltid är ute och springer,  iallafall kan man tro det. Han är vår assisterande headcoach när Coach McRae inte är på plats!

 

”Jag började med löpning från scratch 2009 då jag sprang 1-2 pass i veckan och mitt första marathon som 42-åring i Stockholm där kom jag i mål på 3.54 efter att fått kramp vid 30km. Tog lärdom av det och fastnade för maraton tack vare sin enkelhet, ärlighet och för att alla kan tävla på sin egna nivå samt sätta sina egna mål. Nu springer jag 5-8 pass/vecka och runt 500mil/år.
Åker även mycket längdskidor och cyklar ibland men löpningen ligger mig varmast om hjärtat dels för att det inte finns några genvägar och de roligaste passen är långpassen som även är ett av nyckelpassen för maratonlöpare!!

Nu har jag snart sprungit 20 olika maraton, 5 Lidingölopp, ett gäng halvmaror samt millopp, åkt 7 Vasalopp, cyklat 5 Vätternrundor och fortsätter att utvecklas varje år.

Min stora förebild är Anders Riesling som sprang Halvmaran på 1.22 som 63-åring och Lidingöloppet på 2.07 som 64-åring
Min långsiktiga målsättning är att springa maran sub 2.45 och Vasaloppet sub 5.00 när jag fyller 50 år.

Många tror att löpning är en individuell sport men för mig är det bara socialt och roligt då jag för det mesta springer med olika grupper och reser mycket till olika lopp eller åker på olika träningsläger.
Jag har gått löpcoachutbildningar och är inne på min 4:e säsong som coach med Running Sweden. Det roligaste med att vara coach är att springa i grupp och se när deltagarna utvecklas, flyttar fram sina gränser, ”sätter” ett tufft pass eller gör ett bra lopp.

Mitt motto: Träna för att må bra och ha kul!!”

 

 

gylle

 

 

 

 

 Farahnaz Sundell berättar om sig själv:

”Mitt intresse för löpning började 1984 när jag kom till Sverige från Iran. Jag mötte då den fantastiska naturen på Järvafältet som direkt slukade mina tankar om framtiden i ett nytt land med annan kultur, annat språk och ny mat. Jag konstaterade också snart att springa var ett sätt att få energi och ro i själen.

Jag har sprungit många lopp under åren och mitt första Marathon genomförde jag i Stockholm 2008 och sedan dess har det hittills blivit två till. Har också sprungit Marathon i Dubai, New York och Berlin.

Löpning kan tyvärr ge skador som även jag drabbats av vilket fick mig att tappa sugen. Efter att jag började träna & springa med CRS hösten 2014 fick jag iallafall tillbaka den löpglädje som jag tidigare känt. Under hösten 2015 har jag genomgått Steg 1&2 av en utbildning som löpcoach och Styrketäning för löpare hos Urban Tribes. Det har givit mig många kunskaper som jag med glädje förmedlar till våra medlemmar och vänner som behöver stöd inom löpning. Som coach vill jag meddela glädje, lycka och kunskap. Jag brukar leda långpasset på lördagarna i 6.30 fart!!!

När jag inte springer jobbar jag på IBM som projektledare/resursansvarig inom säljorganisationen. För övrigt är jag gift och har 2 vuxna barn och gillar att umgås med vänner. Jag älskar allt som har med hälsa att göra som god mat, ett gott vin och resor.”

Farahnaz

 

 

 

 

 

Gabriella Reiner:

Från tennisspelande ungdom som hatade löpning till att bli näst intill besatt av löpning. Ger jag mig in i något gör jag  det till 110%. Löpningen är inget undantag. Har dock haft lite skador som har stört mig genom åren.

   Löparkarriären startade med att en kompis sprang halvmaran. Jag ville naturligtvis inte vara sämre. Sommaren 2010 gjorde jag en halvmara, gick helt okej. Har aldrig haft så ont i benen. Men blodad tand fick jag. Tränade själv något år. Det blev för tråkigt, saknade att ha sällskap och att ha träningar att gå till.

   Det blev ett år i TSM. Det och andra sidan var för mycket folk, blev rätt opersonligt och lite för få träningar för min smak. Sökte runt på nätet och hittade Running Sweden. Det har jag inte ångrat en sekund. Ser fram emot framtiden med denna klubb, ska bli roligt att se vad vi kan åstadkomma.

   Min andra passion i livet är mitt jobb som Naprapat. Knådar gärna våra medlemmar. Tveka inte att höra av er. Vi ses på träningarna.

(Kika gärna under rabatter för information om hur du kan få tag på mig och boka tid för behandling)

 

Gabi2

 

 

 

 

Katrin Engelmark:

Efter att ha spenderat allt för mycket tid på tåg några år så tog jag upp löpningen då jag flyttade till Stockholm. En kompis sa att jag skulle gå med i CRS och det gjorde jag 2012. Då var målet ett terränglopp. Det gick inte som jag tänkt. För mycket folk att tampas med längst banan och bullarna tog slut, så det fanns inga när jag ville ha. Kände ändå att jag hade tränat bra så lyckades tjata mig till en startplats i ett ultramaraton som gick 2 veckor senare. Blev tyvärr förkyld så det loppet gick inte heller så bra men bullarna där tog inte slut och det är ett lopp som jag återkommit till flera gånger efter det, Sörmland Ultra 50 km. Det var då jag hittade ultramaraton och sedan dess har det även blivit 8 lopp på distansen runt 8 mil. Gillar att kombinera lopp med upplevelse och resa. Hittills har det även blivit 3 skogsmarathon, ett ökenmarathon, en 100 miles och en tvådagars fjällorientering.

Har alltid gillat att springa. När jag var yngre blev det otaliga starter i VårRuset med mamma. Vann som liten även mitt första och enda lopp, minimarathon i Gävle. Senaste åren har det mest blivit ultra. Var 10 år sedan jag sprang ett millopp men kanske att det är dags igen

Förutom den frihet jag känner med löpningen och den styrka den kan ge mig så kom jag alltid hem väldigt glad och lite trött från ett pass med CRS. Tränar, och tränar andra för att det gör mig glad

Drömmer om att springa hem till Gävle på stigarna

Leder långpassen i runt 6 fart

KatrinCoach2

 

 

 

 

Nina Fagerholm:

Jag har hållit på med löpning under olika perioder av mitt liv men den stora passionen för löpning kom ungefär år 2000 då jag gick med i den första löparklubben på mitt jobb. Efter det har jag sedan dragits med i olika träningssammanhang där löpningen men även annan kul träning har varit en central del samt också en härlig social sammanhållning. Jag sprang fyra år med Team Stockholm Marathon för att sedan år 2011 börja springa med Club Running Sweden. I CRS har alltid den sociala delen och goda stämningen känts enkel och självklar vilket för mig är minst lika viktig som själva löpträningen.

Jag har sprungit en hel del lopp under åren och jag gillar att tävla och förbättra mina egna tider. Den mest utmanande tävlingen jag själv gjort var Swiss Alpine Marathon som jag sprang 2014, samtidigt var detta ett unikt lopp eftersom jag inte kollade på klockan en enda gång utan bara njöt av upplevelsen.

När jag nu sprungit med klubben under flera år och även har som ett arbetsområde att leda och inspirera medarbetare på F&S tänkte jag att det kan vara kul att pröva på löpcoachningen som ett nästa steg. Jag har varit coach i klubben sedan hösten 2016 och det ger mycket tillbaka till mig för varje träningstillfälle.

Vi har många fantastiskt duktiga erfarna coacher i klubben och jag lär mig mycket av dem som jag även själv kan ta vidare till våra medlemmar. Jag vill både utmana deltagarna i träningen men även peppa så att deltagarna kan utvecklas och få inspiration i sin egen träning samt känna en glädje efter varje löppass.

NinaCoach

 

 

 

 

Sirpa Felhendler

Jag är fostrad inom friidrotten med meriter från ungdomsåren som medeldistanslöpare.

Jag började tävla 1975, så det har blivit några lopp och km i löparskorna, och mer ska det bli – minst 40 år till ;) Om det tidigare var tävlingar, mjölksyra, prestation och resultatlistor, så är det idag mer glädjen och känslan av flyt jag älskar! Att ha kroppskontroll, koordination, taktkänsla och timing.

Jag har jobbat heltid med löpning sedan 2011 på Urban Tribes. Jag har löpcoachat på 100-tals företag och även individuellt, då främst i löpteknik. Jag var med och skapade Urban Tribes populära Löpcoachutbildningar (LC1 och LC2), gruppträningsklasserna Runners Strength, Fit2Run och upplägg till företagslöpningarna.  Jag var även lärare på alla dessa utbildningar. Efter 5 år som anställd på Urban Tribes, springer jag nu vidare i egen regi på www.loparakuten.se (men fortsätter löpcoacha på företag för Urban Tribes).

Att hitta glädje i träningen, ett skönt lätt löpsteg och att klara mer än vad man förväntar sig – det är målet oavsett tempo. Jag coachar med total närvaro, kunskap och lång erfarenhet. Jag är lyhörd, peppande och kan vara ganska tuff när så behövs. Glädje är min drivkraft – jag älskar det jag gör – och det smittar!

Jag har varit med i Running Sweden sedan 2011 – älskar klubben! Gemenskapen, att alla nivåer får plats, våra resor tillsammans osv. Som ny i Stockholm 2011, var det ett ypperligt sätt att hitta nya vänner!

PB och kuriosa

Har sprungit milen under 40 min, 1500m på 4:45, 3000m på 10:20

Har en hink med medaljer från löptävlingar, och då menar jag inte ”deltagit-i-lopp-medaljer”

Har haft många skador t ex. slitit av hälsena, stressfraktur och klassiskt ryggskott (så jag vet vad rehab/prehab betyder och känns)

Jag knäböjer 95 kg, marklyfter 100 kg och har 2:a kuy i Aikido (två steg från svart bälte)

Har skrivit populära Prehabbloggen i Runners Wolds regi (med över 80.000 läsare på de populäraste inläggen!) Inom kort återuppstår bloggen på www.prehabbloggen.se – där får du tips om hur du håller dig hel och skadefri!

Är även kunnig inom styrketräning, rörlighet, prehab & rehab – fråga mig gärna om råd

SirpaCoach

 

 

 

 

Henric Arvidsson:

(Text saknas)

HenricCoach

 

 

 

 

Patrik ”Putte” Åhlen:

Tja. Heter patrik åhlen kallas Putte hell. Sprungit sedan 2009 . Ca 8 marathon  12 halvmaraton . Har sedan några år lagt focus på Ironman... Har varit ledare sedan 2012 . Jobbar även på Urban Tribes som företagsledare.. Gillar hårdrock.

PutteCoach

Olle Berg:

Olle är vår nyaste coach och han säger så här:

Vad härligt att få presentera sig från ett löparperspektiv, och inte utbildning, jobb eller var man kommer ifrån. Spelade fotboll som ungdom där löpning var en del i träningen, speciellt vintertid. Jag hade nummer 13 på tröjan, och det var ofta 11 andra som fick mest matchtid. Mitt bidrag till statistiken att de födda tidigare på året premieras. Jag var dock med på nästan alla träningar. Kom in i ett kompislöpargäng som var ett år äldre. Stranger danger. Blev introducerad till löppass längre än 8 km. 16 år gammal sprang jag Lidingöloppet på 2:29 och Stockholm marathon på 3:29:48 med slutspurt på stadion. Jag fick för mig att sub någonting var viktigt. Det var trettio år sedan. Gjorde svensk klassiker runt milleniumskiftet, men tog inte upp den kontinuerliga, mer seriösa träningen förrän år 2011 när jag flyttat till USA. Ville passa på och göra New York Marathon när vi bodde två timmar söderom. Kvalificeringstiden verkade omöjlig. Började springa för att kunna få en mer behaglig skidresa (Haute Route). Kom hem med bra kondition. Behövde nytt mål för motivationen. Vore det möjligt att följa med dotterns bästis pappa och hans kompisgäng och göra Järnmannen i Kalmar knappt fyra månader senare. På påsksemester i Florida bestämde jag för mig själv att om jag orkar springa de drygt två milen från Starbucks på Captiva, längs stranden, mitt på dagen, i 30 grader och sol, till parhuset vi hyrde, så har jag nog tillräckligt bra grund för att träna och vilja. Anmälde mig sedan till Järnmannen. Köpte cykel, våtdräkt, och allt annat som behövdes. Augusti och målgång på 11:44. Philadelphia marathon i november, 24 år efter den första. 3:11, missade New york kval med 1 minut. Sprang en halvmara tre veckor senare på 1:27 och kunde anmäla mig till New York marathon 2012. Det var år ett. Sedan har det rullat på eller gått utför. Kan nu lägga till 2:59 mara, milen sub40, tre sub10 Ironman, fixat kvalificeringspoäng till UTMB och hittat några tävlingar där jag kunnat bli overall vinnare; Disney Cruise Line’s Castaway Cay 5K en decemberdag med segertiden 18:50 och Neptuns ”25 m frisim föräldrar”. En simtävling som egentligen är en nybörjartävling avsedd för de cirka 200 barnen i simträningen. De 4 andra papporna som vågade ställa sig på startpallen, gav som väntat ett tufft motstånd. Lyckades vinna på sub14 s med bråkdelar av en sekund före plats nummer två och tre. Det känns bra att ha fått förtroende att vara löpcoach för CRS och ser fram emot härliga löppass tillsammans.

OlleBerg